Hej då USA.
Då var det alltså dags att lämna USA och flytta hem till Sverige igen, efter nästan exakt fyra månader här på California Lutheran University i Thousand Oaks; strax utanför LA. Det har varit fyra månader av häftiga resor och upplevelser, god mat, nya bekantskaper; men framförallt en språngbräda för mig att våga mig ut i världen och ta för mig. Det är utan tvekan det största äventyret jag någonsin varit med om; och jag kommer alltid att hålla USA och Thousand Oaks varmt om hjärtat efter detta.
När jag i tisdags var färdig med alla tentor, så kände jag ett fantastiskt lugn som jag inte har känt på nästan ett år. Under denna vistelse, men framförallt tiden innan jag kom hit, så kände jag mig stressad av alla möjliga saker; och ett tag ville jag mest bara strunta i allt, och fortsätta med mitt bekväma liv där hemma. Med facit i hand så är jag såklart otroligt glad över att jag inte fegade ut, och istället tog denna chansen; för något liknande kommer aldrig att hända igen.
Ni som har följt min resa genom denna blogg har såklart stenkoll på allt jag har hittat på under våren, men tidigare i veckan berättade jag om min vistelse för Diana, en klasskamrat i tre olika kurser; och hon blev mycket imponerad av allt jag hunnit med. När jag tänker tillbaka på allt så kan jag ingen annat än att hålla med. Det första jag kommer att tänka på är såklart är när vi besökte LA, Santa Monica, Venice Beach, och Malibu. Det blev även ett besök till Santa Barbara och nästan ner till Mexiko då vi såg San Diego och Mission Beach. Sedan hade vi ett fantastiskt lov med besök till Las Vegas, Grand Canyon och Anteloupe Canyon; och vi lyckades träffa fem olika stater under några dagar där pricken över i:et var resan till Dallas, Texas. Dallas-vistelsen var verkligen något utöver det vanliga, och extra kul då jag aldrig kunde ana att det skulle bli ett besök till Texas innan jag flyttade hit.
Vidare har jag även varit på fler nöjesparker under denna korta tid än vad jag har varit på flera år; och det var ju heller inte vilka nöjesfält som helst. Vi inledde lite lätt med bergodalbanan vid piren i Santa Monica, sedan tog det fart med Disneyland, Six Flags och avslutningsvis Universal Studios Hollywood; där Musse Piggs hemland står sig som en klar vinnare. Förutom alla dessa längre resor så har jag haft fantastiskt kul med allt som vi gjort på skolan och i närområdet, med olika sportevent från skolan, IMAX-bio och några helt fantastiska hamburgare.
Efter att jag hade berättat allt detta för min klasskamrat så frågade hon om det fanns något som jag inte hade gjort, som jag på förhand ville göra. Och det finns faktiskt en sak som jag har missat (då jag inte hade någon att åka med, eftersom mina vänner redan hade gjort det innan, eller skulle göra det senare med familj och vänner), nämligen att besöka Hollywood Walk of Fame, och Hollywood-skylten. Det kändes såklart lite trist, men samtidigt skulle det ge mig en ännu större anledning att komma tillbaka till LA en annan gång. Men då jag hjälpte Diana inför hennes sista statistik-prov, så lovade hon att ta mig dit innan jag åkte hem. Så idag (alltså torsdagskväll) blir det en sista utflykt till Hollywood, och jag kunde inte ha varit gladare!
Vad jag tyckte om Hollywood, kommer jag dock inte skriva något blogginlägg om; då detta är mitt absolut sista inlägg. Att skriva en blogg har varit kul och ofta väldigt uppfriskande, och inte minst har det varit ett bra sätt att hålla uppe det svenska språket med. Men det har också varit utmanande, stundtals ganska jobbigt och tidskrävande; och hade det inte varit för den fantastiska responsen jag har fått från alla ni läsare så hade jag lagt av mycket tidigare. Jag vill verkligen tacka alla ni som har läst, kommenterat, och brytt er; det värmer verkligen och jag hoppas ni klarar er utan mitt dagliga rabbel. Allt som allt har det blivit 112 inlägg (inklusive detta inlägg) och jag har skrivit nästan 42 000 ord, på över 400 A4-sidor med alla mina bilder inräknade; så ni kan förstå att jag nu är lite trött på det nu!
Nu vill jag inget annat än att komma hem, det ska bli så fantastiskt kul att komma hem och träffa min familj och alla vänner. Även om jag har förändrats ganska mycket under min tid här, så hoppas jag att ni kommer känna att det ändå är samma Felix som kommer hem. Det är mer min syn på olika saker, och mina värderingar som har ändrats en del; annars är jag mig lik (förutom att jag ser ut som en pepparkaka). Det har ju även passerat fyra månader för er där hemma, och jag hoppas såklart att ni också har haft en bra vår; men att ni inte har förändrats för mycket då jag tyckte om alla precis som ni var när jag åkte i januari. Med detta sagt, så tackar jag för mig, och tackar för att ni stod ut med detta sista (lååånga) inlägget. Ha en fantastisk fredag, så ses vi snart. Hej då USA.
CLU