Min blogg om livet i USA

Idag så har min Facebook och Instagram varit fylld med bilder på smarriga våfflor dagen till ära, men lyckligtvis så har det varit våffeldagen här i USA också. Förra månaden när det var semla-säsong så mådde jag nästan psykiskt dåligt här borta, och jag stod knappt ut med alla bilder folk lade ut på sina gräddfyllda bakverk. Även om våfflor inte slår lika högt som semlor (enligt mig) så kändes det bra att veta jag också skulle få ha mig några våfflor idag.

 

Amerikanska våfflor är dock inte samma sak som svenska, och det blev jag snabbt varse om efter jag tagit den första tuggan av min första amerikanska våffla. Det var torrt som fnöske och smakade absolut ingenting; det var ungefär som att tugga på ett dubbelvikt A4-papper. Våfflorna vi gör hemma i Sverige är ju frasiga och man kan känna av smörsmaken, sen doftar de också fantastiskt gott. Detta var på gränsen till oätbart och jag slängde skiten efter bara två tuggor.

 

Amerikanarna är bra på mycket saker, men våfflor bör de hålla sig borta från, och detsamma gäller även pannkakor. Det finns säkert en del av er där hemma som faktiskt gillar så kallade "American pancakes", eller "pancakes" som de (såklart) kallas här borta; men jag avskyr dem. För er som inte vet så har pannkakorna här en mycket mindre omkrets, men är tjockare och mer kompakta än dem svenska. Precis som våfflorna så är de för torra och smakar absolut ingenting, och det är ju inte konstigt att varenda person här dränker sina pannkakor eller våfflor i sirap eller andra sötsaker. Nej, gör om, gör rätt säger jag; detta håller inte. Tack för idag.