Min blogg om livet i USA

Den 16 januari, samma dag som jag flög hit, så klippte min personliga frisör (mamma) mitt hår. "Klipp kort" sa jag så att jag skulle klara mig länge här utan att behöva gå till frissan. Nu har det gått över två månader, och min hårkalufs var längre och tjockare än på mycket länge; på gränsen till att fåglar kunde missuppfatta den för ett mysigt fågelbo. 

 

Jag traskade därför bort mot den närliggande frisörsalongen för att se om man kunde boka en tid, eller rent av få det gjort med en gång om de hade drop-in. Lyckligtvis så hade de tid för mig direkt och efter lite småprat om hur jag ville ha det satte frisören igång. När jag satt där så kom jag att sakna min AC där hemma (ibland är det bra) då det var supervarmt inne i salongen, säkert upp mot 30 grader, och det gjorde inte saken bättre att jag hade en handduk över mig som värme ytterligare.

 

Klippningen gick dock fort (inte längre än 20 minuter) och jag kände mig nöjd efteråt. När det kom till betalningen, så var jag på förhand lite fundersam över hur det skulle bli. Salongen var inget höjdarställe, så jag visste att det skulle vara billigt, men sen vet man aldrig hur/om man ska ge dricks här borta. När hon var klar så frågade jag hur mycket jag var skyldig, "14 dollar" sa hon, och jag drog på smilbanden då jag hade 15 dollar i plånboken. Med 15$ så täckte jag ju priset, plus kunde ge liten dricks som var okej för mig förhoppningsvis bra för henne. Hade det kostat 16$ så hade det blivit jobbigt att ge henne en 20 dollarsedal och sen be om 2-3 dollar tillbaka. Så det löste sig perfekt! Här kommer en före och efter bild: