Att skriva en blogg.
Idag skulle jag vilja börja med att tacka alla som läser, och speciellt tacka alla som hört av sig idag och undrat varför jag inte skrev något blogginlägg igår. Jag kan ju börja med att säga såhär: Mormor, jag mår bra, ingenting har hänt, och du kan sms mig om du undrar något (det kostar inget, som Emma har sagt till dig)! Igår hade jag helt enkelt en fullspäckad dag med massa saker att göra, och när jag väl var klar så orkade jag inte skriva ett endaste ord till på ett tangentbord; och det blev alltså inget inlägg till mångas förskräckelse.
Att få dessa reaktioner är ju självklart inget annat än fantastiskt, och det värmer verkligen att veta att det finns så många där hemma som besöker min blogg varje dag för att läsa mitt rabblande. När jag bestämde mig för att starta denna blogg, så tänkte jag ganska tidigt att om jag ska skriva, så ska jag skriva ofta (helst varje dag) då jag själv tycker att dagliga uppdateringar är väsentligt för en bra blogg. Det ska finnas något nytt varje dag att läsa, och jag vill verkligen att ni som läser ska tänka "Jag undrar vad det handlar om idag".
Detta är dock lättare sagt än gjort, då det faktiskt tar längre tid än vad man tror att skriva ett inlägg. Därför är jag väldigt nöjd att jag har skrivit så mycket som jag har gjort; men jag har samtidigt också lagt ribban väldigt högt då det nu förväntas något litet från mig varje dag. Missförstå mig inte, är verkligen superglad över dessa reaktioner, men verkligheten är att jag ibland helt enkelt inte har tid. Igår var en sådan dag, och det kommer säkerligen komma flera sådana dagar framöver; så att ni vet.
Men! Jag kommer fortsätta att sikta högt för att ge er något att läsa till morgonkaffet, och jag tackar och bugar ännu en gång för att ni bryr er. Det värmer (här borta i värmen).
