Min blogg om livet i USA

Efter den första mardrömsnatten så ringde klockan vid 6-tiden på lördagsmorgonen. Det blev endast fyra timmar sömn, men fyra är iallafall bättre än inga som det först såg ut att bli. Efter en snabb dusch och en liten frukost så lämnade vi Vegas och satte fart mot Grand Canyon. Då vi kom iväg så pass tidigt så skulle vi komma fram till nationalparken redan runt klockan ett mitt på dagen; och alltså inte förlora mycket dagsljus körandes i en bil. Det var även skönt att veta att vi absolut inte skulle missa vår incheckning på hotellet denna dagen iallafall.

 

Vägen dit var ganska rolig att köra då det knappt var någon trafik och att det fanns häftiga vyer att titta medan man körde. Jag älskar verkligen när man kan se bergen i bakgrunden var man än tittar, och det var även intressant att se hur omgivningen ändrade sig; från ökenklimatet runt Vegas till mer skogsklimat när vi närmade oss Grand Canyon. Efter fem timmar var vi framme och för att komma in på området där alla hotell fanns samt utkiksplatserna, fick man betala 25$. 

 

När vi hade checkat in på hotellet så var vi hungriga och gick därför bort mot områdets "centrum" där det fanns matställen och en stor souvenirbutik. Vi valde verkligen rätt dag att åka på då vädret var strålande, och inte för varmt som det ibland kan vara; det fanns dock fler som tänkte som oss då det var fullt med människor överallt. Att beställa och få två korv med bröd tog nästan en halvtimme, och att handla något i shoppen var inte ett alternativ då kön var lång som Grand Canyon är djup. 

 

Efter detta så hoppade vi på en buss som skulle ta oss till den första utkiksplatsen. Det fanns bussar som gick varje 15:e minut till parkens fyra utkiksplatser, så det var ett smidigt sätt att ta oss runt. När vi hoppade av bussen så såg vi fortfarande inget mer än några träd och en skylt som läste "Vantage Point  A - This way". Vi följde stigen och så plötsligt så uppenbarade sig något enormt och bland det häftigaste jag någonsin har sett i hela mitt liv.

 

Trots att det var fullt med människor så var det knäpptyst när man stirrade ut i den bergiga dalen, och alla andra tankar som jag hade i mitt huvud just då försvann läskigt fort. Jag kan inte rättvist beskriva hur det såg ut, och bilderna som jag tog säger verkligen inte mer än tusen ord; det är helt enkelt någon man måste uppleva själv för att förstå storheten. 

 

Det jag kan säga är att jag blev förvånad att säkerheten runt kanterna var så pass låg som den var. Bara vid några platser fanns det räcken att luta sig mot, överallt annars så var det fritt fram att gå så nära kanterna som man vågade. Vi åkte till alla dem olika utkiksplatserna (som alla var unika och häftiga på sitt eget sätt) och avslutade dagen med att se solnedgången från "Vantage Point D", då det tydligen skulle vara bäst därifrån.

 

Under solnedgången fick vi även vara med om ett frieri som en romantisk pojkvän hade planerat för sin flickvän precis när solen stämplade ut för dagen. Hon sa självklart JA och alla som var där applåderade för dem blivande makarna. Ett fantastiskt avslut på en makalös dag som jag sent kommer att glömma. Tack för idag.