Min blogg om livet i USA

Efter en händelserik helg så var det skönt att komma hem till mitt rum igen. Skolområdet var som en spökstad, och man märke tydligt att lovet nyss hade börjat och att i princip alla hade åkt iväg för att njuta av ledigheten. Måndagen spenderade jag i sängen med TV-serier och kaffe, och just då kände jag nästan för att stanna där hela veckan och bara ta det lugnt; men dem tankarna försvann när jag började tänka på var vi skulle härnäst.

 

På tisdagen, runt klockan fyra så kom det en taxi som vi hade beställt för att ta oss till flygplatsen. Väl på flyplatsen så gick det väldigt snabbt, och det var stor skillnad på säkerhetskontrollen från att flyga inrikes jämfört med när man skulle in i landet. Flyget tog tre timmar och när vi landade på Dallas/Fort Worth Airport så hade klockan hunnit bli nästan tolv på natten då det var två timmars tidsskillnad i Dallas jämfört med på västkusten. Efter att vi hade hämtat ut våra väskor så uppstod ett litet problem, nämligen att hitta Laetitias moster som skulle hämta oss på flygplatsen. Problemet var att Laetitia aldrig hade träffat, pratat eller ens sett en bild på sin moster, utan endast hörts av via SMS. Det vi visste var att hennes moster urspungligen kom från Kambodja (precis som Laetitias föräldrar) så vi kunde utsluta vissa människor som inte riktigt stämde in på den utseendemässiga profilen.

 

Till slut såg vi ett par som matchade beskrivningen och även tittade tillbaka på oss, och efter några "hej" och korta presentationer, så körde vi hem till deras hem i den lilla staden Murphy, som är en förort till Dallas. Deras hus var enormt (det fanns 6 olika sovrum, där varje rum hade egen toalett + dusch), och trots detta så var det bara Laetitias moster, hennes man och mosterns mamma som bodde där. Familjeträdet var lite snurrigt, för man tycker att det borde ha varit Laetitias mormor, men det var det inte, men låt oss kalla henne det för enkelhetens skull. Mormor kunde inte ett ord engelska, men hon var glad av sig och visade vänligt oss till våra rum. Jag somnade kort efter, fortfarande ganska ovetande vad vi skulle göra de kommande dagarna.

 

Onsdagen inledes med en frukost bestånde av olika munkar, eller Donuts (alltså inte gräddbullar som mina kära mamma och Göteborg förknippar det med). Mosterns man ägde nämligen tillsammans med sin bror en Donutaffär, och då han jobbade natt för att kunna erbjuda kunderna färska donuts varje morgon; tog han med sig nybakade hem till oss när han kom hem från jobbet (vilket var när vi vaknade). Och oj vad gott det var! Alltså man kan inte jämföra det med de trista torra ringarna man köper hemma i Sverige; dessa var saftiga, fluffiga och kreativa. Min favorit var till exempel en med bacon på. Visst var det lite tröttsamt att käka sötsaker varje morgon; men vi hade ju ändå semester så då är det ju okej!

 

Den första dagen gjorde vi sedan inte så mycket mer än att åka runt och se den lilla staden, besökte ett superstort varuhus och äta mer donuts. Det var istället dagen efter, då vi träffade mannens brors familj som Dallas-vistelsen verkligen började leverera; men då jag känner att detta inlägget börjar bli för långt, så berättar jag om det imorgon. Håll ut, och ha en bra dag!