Min blogg om livet i USA

Efter en heldag i Grand Canyon så kände jag mig ganska klar med Grand Canyon. Vad jag menar med detta är att om man har sett det (oberoende av hur häftigt det var) så har man sett det. Jag kände mig ganska mätt på mäktiga vyer och började istället längta till blinkande skyltar och Vegas som vi skulle åka tillbaka till dagen efteråt. Därför var jag lite fundersam över varför mina reskumpaner insisterade på att vi skulle besöka något som hette "Antelope Canyon" på söndagsmorgonen.

 

Tydligen skulle detta vara något helt annat än Grand Canyon och då det var två mot en så fick jag vika ner mig och stänga av Vegas-tankarna några timmar till. Så vi checkade ut från hotellet och satte fart mot Antelope Canyon som låg cirka två timmar från Grand Canyon, mitt ute i öknen. Vi parkerade på en liten parkering som nästan var helt full med bilar, och vi började känna att vi kanske skulle ha bokat en tid innan vi åkte dit. För Antelope Canyon är nämligen en plats man endast får besöka om man har en guide med sig, och är alltså avspärrat så att man endast kan ta sig dit genom att gå igenom en liten stuga där man köper inträdesbiljetten.

 

Vi hade alltså då inte bokat någon tid, men gick blygt fram och frågade om det fanns någon ledig tur att gå på. "Klockan ett" sa kvinnan i receptionen, då var klockan endast tio på morgonen. Då vi ändå hade kört hela vägen dit så tog vi den tiden, betalade priset på 28$  per person och började sedan fundera på hur man kunde döda tre timmar ute i en öken. Vi frågade om det fanns någon stad i närheten, vilket det tydligen fanns.

 

Staden hette Page och var som tagen från en film när någon åker in i en skum stad med massa tobakstuggande "rednecks", alla körde stora Pickup Trucks, och på en gata så fanns det hela nio (!) kyrkor och församlingshem. Helt klart en annorlunda upplevelse och häftigt att se på riktigt. Vi åkte runt och tittade lite affärer, käkade lunch (åt pizza med ostfylld kant) och sen hade faktiskt tre timmar nästan passerat och vi körde tillbaka till Antelope. 

 

Väl framme så samlades vi i en grupp och guiden gick igenom lite regler och andra obligatoriska saker, sen var vi iväg. Vi följde guiden som tog oss längre ut i öknen och jag försökte titta mig för var vi skulle men jag såg ingenting som såg så märkvärdigt ut (förutom en Surikat som Timon från Lejonkungen). Men så plötsligt så såg jag en trappa som ledde ner i en bergsklyfta, och då insåg jag att vi skulle ner i bergen och det var därför jag inte kunde se något på vägen dit. 

 

Vi klättrade säkerligen 30 meter ner under ytan på olika trappor och stegar tills vi nådde botten där det var knäpptyst, inte en endaste vindpust utan bara solen som lyste upp en lång, krokig stig inne i berget. Det var makalöst vackert och ljuset där nere var otroligt häftigt. Jag kände mig även lugnare än jag varit på länge när jag var där, det var helt enkelt så himla fridfullt; och på många sätt väldigt annorlunda från Grand Canyon. Jag tog säkert 200 bilder bara där, men precis som vid Grand Canyon så gör inte bilderna riktigt platsen rättvisa, även om jag fick några riktigt häftiga bilder.

 

Efter lite mer än en timme så hade vi gått hela rundan och kom upp till ytan igen, och det var häftigt att känna temperaturskillnaden från längst ner och när man kom upp i solen igen. För att summera så var det en riktigt häftig upplevelse, och någon man borde göra i samma veva som man besöker Grand Canyon. Efter detta körde vi tillbaka mot Las Vegas; och vad som hände där berättar jag imorgon.