Min blogg om livet i USA

Det känns konstigt att skriva det, men det är faktiskt bara en månad kvar idag till jag slutar skolan; och går på det längsta sommarlovet jag någonsin har haft. Jag har alltså nu klarat av 3 månader av plugg, anpassning till en ny miljö i en annan kultur, och fått träffa massa nya människor, och jag känner mig stolt över mig själv att jag har klarat allting så bra.

 

När jag för lite mer än ett år sedan fick reda på att jag skulle få komma hit och plugga under en termin, så blev jag allt från förvånad (då jag mest ansökte om platsen på skoj) till glad, men även livrädd. Innan jag kom hit så var jag inte särskilt berest, så att flytta till USA i 4 månader var ett ganska stort första steg att ta. Tiden gick, och jag tänkte inte så mycket på det (då det fortfarande kändes väldigt långt bort), men under förra sommaren och i början av hösten så började det bli något som jag funderade på varje dag. 

 

Nu i efterhand så vet jag att jag förstorade upp många saker i onödan (mycket tack vare min helt värdelösa syokonsulent), vilket gjorde att jag mådde ganska dåligt och kände mig superstressad under hela hösten. De sista dagarna innan jag lämnade Sverige var jobbigast, dels för att vi hade en stor tenta mitt i alla restankar, men framförallt eftersom jag visste hur mycket jag skulle sakna alla där hemma när jag åkte. Och visst blev saknaden stor, och den första tiden här bjöd på många blandade känslor.

 

För även om jag har längtat hem och varit ledsen, så är jag så fruktansvärt glad över att jag valde att åka hit och spendera en termin utomlands. Hela min vistelse har känts som ett enda stort äventyr, där nästan varje dag har erbjudit något nytt; och precis som jag har saknat Sverige så kommer jag att sakna en del saker härifrån när jag kommer hem. Jag kommer därför njuta till fullo denna sista månad, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har börjat längta hem. Tack för idag, vi ses snart!